| Gå till recension: | "Vad hindrar upptäckt?" | Socionomen (juli 2001) | |
| "...systematiskt upprepade kroppsliga eller känslomässiga kränkningar..." | Skolvärlden (januari 2001) |
||
| "Mobbning - en fråga om makt?" | Jönköpings-Posten (december 2000) |
För att råda bot på denna okunskap, med namnlöst lidande i sitt släptåg, har Larsson gjort ett gediget arbete för att förekomma mobbning och hjälpa föräldrar, lärare, rektorer och fritidsledare att ta sitt ansvar i frågan.
Boken heter Mobbad? Det har vi inte märkt! (2000, 192 s.), Liber.
Till grund ligger hennes egna erfarenheter dels yrkesmässigt som lärare och elevhandledare i grundskolan, på gymnasiet och på komvux, dels som förälder och som vän till hårt drabbade familjer. Detta har hon parat med väl valda citat företrädesvis från Fromm, Winnicott och Frankl. Men även från de som mer specifikt skrivit om mekanismer och uttrycksformer vid förtryck och mobbning.
Läsaren får följa ett par föräldrars berättelse om Johan. Såväl på hemmaplan som i skolan utifrån hur de själva uppfattade situationen och vilka förklaringsgrunder skolan förmedlade. Skolans bild finns beskriven under rubrikerna "Hur skall vi kunna veta vad som är sant"?, "Ja, men det är ju inte så konstigt att han mobbas!", "Mina elever är jättesnälla mot varandra!", "Men han säger ju själv att det bara är på skoj", "Men jag känner honom som de pekar ut. Han är faktiskt inte elak.", "Han presterar inget i mitt ämne".
Författaren har i en användbar bok givit en nyanserad och ocensurerad röst åt ett svårt och känsloladdat ämne i syfte att öka förmågan att avläsa städse förekommande blindskär och grynnor i farleden, så hela besättningen blir oskadd. Boken har absolut en given läsekrets!
text: Barbro Bohrn, Socionom och familjerådgivare
Mobbningen fortsätter att vara ett hett ämne. När detta skrivs har media fokuserat Grums och Överkalix.
Eva Larsson är lärare med erfarenhet från grundskola, gymnasium och komvux och hennes bok gör helt klart att liknande händelser som i ovannämnda kommuner inträffar nästan överallt där människor träffas i grupper. Därför gör man klokt i att förutsätta att mobbning förekommer sporadiskt eller kontinuerligt mellan gruppers medlemmar.
Människor kasseras och stöts ut från det samhälle de önskar tillhöra, skriver Eva Larsson.
Författaren röjer i den ymniga flora av myter som omger mobbningen.
Efter att ha redovisat tidigare rön och forskares erfarenheter, definierar Eva Larsson mobbning som "av aggressivitet framkallade, systematiskt upprepade kroppsliga eller känslomässiga kränkningar av en person som har en svagare social position i den grupp han tillhör än den har som kränker. Mobbarens uppsåt är att skada. Ordet mobbning bör i sitt betydelseomfång inbegripa termer såsom ofrihet, förtryck, tvång, våld, skadelystnad och förakt. Den som mobbar handlar kriminellt."
Med hjälp av ett konkret mobbningfall, "Johan", frilägger Eva Larsson mobbningens raffinerade grymhet. Hon visar hur offret skuldbeläggs, hur vuxna förnekar och varför offret försvarar sin angripare.
Sannolikt skulle både åklagare och försvar i pågående mobbningsmål ha god nytta av att ta del av Eva Larssons välskrivna bok.
Författaren påpekar det skeva förhållandet att bekämpandet av mobbning, som är fastlagt i skollagen, försvåras av att skolan skär ned på antalet vuxna, medan stora pengar satsas på datorer, något som inte med en bokstav anbefalls i samma lagtext.
Under hösten har det svenska skolväsendets effektivitet ifrågasatts. Eftersom mobbade elever är så gott som mentalt blockerade och har svårt att lära in och intressera sig för skolarbetet, skulle ett antimobbningsarbete kunna generera avsevärda effektivitetsvinster. Vuxenmobbningen uppges kosta arbetsgivarna bortemot 18 miljarder per år. Vad barn- och ungdomsmobbningen kostar på Sveriges största arbetsplats, borde vara intressant som jämförelse. När får vi se en avhandling på det?
Uppgiften att minska mobbningen vilar på all personal. Ingen bör blunda inför den med hänvisning till att de är "kvackare" på området och hänvisa till psykologer och kuratorer. Lyckas vi i våra ansträngningar är inte den största vinsten att räkna i kronor och ören utan i den frihet från förtryck som enskilda elever kan uppleva.
Eva Larssons bok bör läsas med eftertanke av alla på lönelistan.
text: Tore Hjerpe
MOBBNING i skola och på arbetsplatser i övrigt har blivit en samhällsfråga. Antalet människor som utsätts för kränkande behandling räknas i hundratusental. Den angivna mängden varierar beroende på hur man definierar det vi i Sverige kallar mobbning.
Medierna engagerar sig i ämnet. Begreppet nyanseras. Mobbandet synliggörs och kunskaperna ökar. Associationerna blir allt fler kring ett av många bortträngt relationsproblem. "Lite ska man väl tåla." Alla har vi - vare sig utsatta eller ej - våra egna teorier om varför mobbandet smyger sig på. Problemet är svårfångat. Ofta osynligt för den som inte uppfattar signalerna.
Egentligen vet vi mycket om mobbning. Det skrivs och forskas. Alla har vi upplevt fenomenet. Mestadels från åskådarplats. Offret har plågats inför våra ögon.
Mobbaren och tillhörande svans har fått spela ut. Ändå upprepas dessa situationer i såväl vuxen- som barnsammanhang. Det är lätt till determinism. "Människan har alltid varit sådan." Undflyende förklaringsmodeller infinner sig. För att vidga perspektiven och fördjupa förståelsen kan vi ta del av det som skrivs.
ETT PAR LÄSVÄRDA böcker med olika infallsvinklar har utkommit: Mobbning - en fråga om makt? och Mobbad? Det har vi inte märkt!
Gunilla Björk - verksam som kliniker och pedagog vid Nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg - har i förstnämnda bok forskarens utgångspunkter i vad hon kallar strategianalys. Fyra fall beskrivs där mobbningen ses som informellt maktstrategiskt handlande.
Eva Larsson - med lärarerfarenhet från såväl barn som vuxna - berättar i den andra skriften om den under skolåren mobbade Johan genom att återge hans föräldrars berättelse.
Båda perspektiven behövs. Forskarens distanserade - kanske ibland upplevd som alltför rationellt analyserande - angreppssätt. Men också den vardagligt engagerade lärarens starka medkännande med nära beskrivningar av mänskliga beteenden som upprör.
BJÖRK börjar med teoretiska utgångspunkter. Själva mobbningsbegreppet ger anledning till eftertanke. Mobbning kommer som bekant från vardagsengelskan. Mobbning blev det på "skandinaviska" under 70-talet. Pöbla, anfalla eller bråka i gäng eller grupper är grundbetydelsen. Utanför Skandinavien verkar mobbningsbegreppet vara okänt.
I engelskt språkbruk används termerna bullying i skol- och discrimination i vuxensammanhang. Kamratförtryck och kränkande särbehandling täcker rätt väl motsvarande svenska ord. Substantivet mobbning kan med andra ord användas endast nationellt eftersom mobbning ändå inte går att använda internationellt.
DEFINITIONEN av fenomenet mobbning är Björks fortsatta steg i de teoretiska resonemangen. Här jämförs hur tre kända svenska forskare under några decennier bearbetat problemen kring skol- och vuxenmobbning. Olweus och Pikas engagerade i barnen och Leyman i vuxna.
Intressant är att se hur en glidning i språkbruket äger rum med tiden och samhällsskeendena. Mobbning ses i dag som en mer utdragen plågoprocess och med en starkare individualistisk prägel än tidigare.
Björk kommer även in på nyare svensk och internationell mobbningsforskning. Klart är att definitionerna är många, pendlande från det individ- till det systemcentrerade. Björk säger sin positionering vara ömsom varmt inträngande i subjekt-subjektförhållanden ömsom distanserad. I jämförelse med Eva Larssons framställning blir dock Björk med sitt systeminriktade maktperspektiv snarast distanserad än starkt nära till det hon studerar.
Båda författarna ser mobbning som former av maktutövning fast på olika sätt. Björk gör i sitt mobbningsprojekt en kvalitativ analys av intervjuer av såväl mobbare, mobbad som andra inblandade.
Slutsatsen blir att vem som helst kan drabbas, att mobbning är en relationsegenskap och en fråga om maktspel i speciella situationer.
Analysmetoden ger möjlighet att konstruktivt avslöja de hotande gruppförutsättningar som råder.
EVA LARSSON börjar med närhet efter en kortare introduktion om vad mobbning kan tänkas innebära. Hennes skrift är ett försök att hjälpa dem som ska ta ansvaret - föräldrar, lärare, rektorer, fritidsledare och andra vuxna. Det handlar inte bara om att kunna se, utan även om att vilja se och våga se. Hon angriper vår obenägenhet att befatta oss med det som vi uppfattar som destruktivt i vår gemensamma tillvaro.
Larsson är tidvis personlig och självkritisk med egna erfarenheter från såväl barn- som vuxenundervisning. Boken centreras kring Johan och hans kamp som mobbad under skolåren. En kamp berättad för författaren av osäkra och åsidosatta föräldrar. Varför var det ingen som såg? Varför gjordes ingenting? Varför fick det gå så långt?
År efter mobbningens inträffande kämpar Johan fortfarande för att återfå den goda självkänsla han en gång hade. Båda böckerna stimulerar med litteraturlistor till fortsatt läsning för såväl samhälls- som beteendevetenskaplig analys som humanistiskt-existentiell förståelse av en mänsklig problematik som ingen undgår.
text: Hans Atterström
Gunilla O. Björk
Mobbning - en fråga om makt
Studentlitteratur
Eva Larsson
Mobbad? Det har vi inte märkt!
Liber